Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: “Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”  Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: “Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde.” Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: “Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!” Över honom fanns det också ett anslag: “Detta är judarnas kung.”

En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: “Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.” 

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: “Far, i dina händer överlämnar jag min ande.”  När han hade sagt detta, gav han upp andan.

När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: “Den mannen var verkligen rättfärdig.” När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen.  (Luk 23:32-49)

Rådsherrarnas tänkte precis så som vi människor ofta gör, på sig själva. På sina egna behov först. Jesu behov ur ett mänsklig synvinkel var uppenbart; att komma ner från korset. Och det snabbt. Rådsherrarna använde rätt ord om vad som just nu höll på att hända framför deras ögon. Men de blandade ihop ordningen på orden. Jesus var inte ute efter att rädda sig själv. Jesus var ute efter att rädda världen. Han hängde på korset för andra. Han hängde där för att precis det som rådsherrarna säger skulle gå i uppfyllelse, att ”andra” skulle bli frälsta.

Jesu Ord på korset är förbluffande. När Jesus ser på folket, på rådsherrarna, på soldaterna som spikat fast honom på korset, så brister han inte ut i ilska och förakt. Utan, – Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Dessa ord är rotade i en djup självuppoffrande och utgivande kärlek. Precis som hans kropp håller på att brista på korset, så är dessa Jesu ord ett uttryck för något mycket djupare som redan brustit – Guds hjärta. Jesus var inte intresserad av att hjälpa sig själv. Jesus kom för att hjälpa andra. Rövaren på korset hade rätt, Jesus hade bara kunnat lyfta ett finger, så hade en hel armé av änglar kommit för att rädda honom. Men nej. Jesus hängde inte där för att visa sin makt. Jesus hängde inte där för att hjälpa sig själv. Han hängde där för att frälsa dig och mig. Det var för just detta syfte han hade kommit. Det var för detta syfte som Gud blev människa. För att dö på ett kors. När han dog på korset så är det ett uttryck för ett hjärta som av kärlek brustit för en hel värld.

Förhänget var den vägg i templet som skiljde Guds närvaro från folket. När Jesus dör så brister denna vägg. Guds hjärta bryts för den värld han skapat och hans kärlek väller ut över en hel värld. En kärleksvåg som sedan dess genom Guds folk fortsätter att beröra världen.

Genom Jesus död och uppståndelse så riktas Guds kärlek mot dig. Kallelsen till dig och mig är att bejaka och uppleva denna gränslösa kärlek. Den kärlek som är så vid, så hög och så djup att den inte dömer de som hånar honom eller spikar upp honom på ett kors, utan som istället tillskriver nåd – Fader, förlåt dem.

När vi bejakar hans kärlek mot oss blir vi en del av den kärleksrörelse som han startade. Och vi kan leva våra liv så att också andra får se och uppleva Guds kärlek.

Skrivet av Jakob Rönnerfors