Kom, låt oss stå upp och bygga

“Kom, låt oss stå upp och bygga” – Nehemja
I vår bibelläsningsplan under sommaren från Nehemja så möts vi av en man drabbade av att Guds stad ligger i ruiner. De flesta verka sörja att saker inte är som de borde, att platsen för tillbedjan och platsen Gud gett folket att leva är i ruiner. Men inte många har modet eller initiativet till förändring för att bygga den framtid man önskar för sig och sina barn.
Gud kallar Nehemja. Gud väcker hans längtan. Och när Nehemja kliver fram och tar täten och kallar andra att haka på; “Kom, låt oss stå upp och bygga” – då vaknar också andra. Många sluter upp. Många vill vara med.
In i vår tid.
Det är lätt att gräma sig över att saker inte är som dom borde. I sitt liv, man skulle vilja leva på ett annat sätt. Likt Nehemja kan du faktiskt resa dig upp och börja bygga det liv som du önskar för dig och din familj och dina vänner. Det liv som Gud kallar dig till. Det är lätt att tänka att kyrka skulle vara annorlunda. Det är lätt att se framför sig hur en levande post-pandemi-kyrka skulle kunna se ut. Hur den skulle kunna beröra mig och min familj, hur den skulle kunna beröra mina vänner, staden och världen.
Idag kallar Gud oss, likt Nehemja, att inte bara tänka hur det skulle kunna vara – utan att du och jag, vi tillsammans kan få resa oss upp tillsammans och bygga. En spännande utmaning. Att med Gud som anförare få vara en aktiv del i att se Jesu kyrka förnyas i vår tid. En plats för oss att leva. En plats för oss och våra barn att växa i tro. En plats för oss att tillbe. En rörelse i världen för att välsigna staden. För att att beröra staden. För att se Guds rike ta plats i vår tid och beröra en efter en med Jesu livsförvandlande kärlek.
Inte kravfyllt. Utan lustfyllt. Drivna av nyfikenhet. Av upptäckarglädje. Och av kärlek. Gud i oss. Gud med oss.
“Kom, låt oss stå upp och bygga” – Nehemja
-Jakob Rönnerfors

Praktiska tips som förbereder dig att komma stark ut på andra sidan Corona!

Hur ska vi se på denna period vi är i?

Många av oss spenderar mer tid hemma, vi kanske umgås mindre med vänner och vi shoppar mindre. Många av oss arbetar mindre, vi spenderar mindre tid på resande till och från arbete och skola. Detta gäller inte alla, men många. Vi har mer icke-allokerad tid. För andra av oss, likt mig, så är arbetsbördan ungefär densamma och jag försöker att umgås lika mycket med vänner som förut – men ändå så är saker annorlunda.

Vad gör vi med denna nya tid i våra kalendrar som uppstått? Vad gör vi med detta annorlunda? Hur ser vi på den period vi är i?

Jag har märkt att vi lätt kan tendera att se tiden vi nu är i, som en passus från verkligheten, som ett vakum utanför det ”vanliga” livet. Och det finns något positivt med det. Vi för en välbehövlig paus från ”krav” och ”förväntningar” och från vardagens ibland hektiska rytm.

Men … och jag vill verkligen poängtera men … vi behöver inse att även om detta är ett tillfälligt tillstånd i världen så är livet just nu ingen passus utanför verkligheten, utan det som är just nu, det är vårt liv.

Det du gör nu. Det är ditt liv. De vanor du formar nu, de får du leva med sen. Det du sår nu. Det får du skörda sen.

Livet är. Och det är nu.

Det du bygger nu. Det har du att stå på sen.

Jag vill uppmuntra dig att medvetet bygga ditt liv nu, för det som kommer sen. Använd tiden nu för att investera i det du vill se mer av sen. Det är ett liv där vi, medvetet nu och här, lever det liv vi vill ha och på så vis  samtidigt bygger starkt för framtiden. För tiden på andra sidan Corona-lock-downs och restriktioner. På andra sidan permitteringar. De vanor du odlar nu och här bygger din framtid.

Investera i det du vill ha sen. Både i ditt andliga liv – men också förändringar som du drömmer om i ditt yrkesliv, familjeliv eller andra områden. Läs. Be. Studera. Umgås. (På alla kreativa sätt som är säkert i denna tid.) Investera i relationer. Familj. Partner. Dig själv.

Om du vill se din kyrka blomstra och om du själv vill vara en blomstrande del av den framöver – var det då också redan nu. Var med i bön. Var med online. Om du kan och du känner dig trygg, var med på gemenskaps-aktiviteter. Var aktiv i din kyrkas kommunikationskanaler. Var uppmuntrande. Fortsätt att ge. Ta del av undervisning. Be för dina vänner.

Var en aktiv del i att den kyrka du tillhör kommer starkare ur corona – för den här världens skull.

Gör beslut som bygger dig stark i nuet och stark för framtiden.
Prioritera nu – det som du vill prioritera post corona.

Praktiska tips som förbereder dig att komma stark ut på andra sidan Corona:

  • Läs bra böcker
  • Om du är frisk och känner det rätt – umgås med människor irl (men självklart med distans osv)
  • Delta aktivt i gudstjänstliv och församlingens samlingar – online och om du vill på andra sätt
  • Prioritera smågruppen (den mindre bönegemenskapen)
  • Ta stunder, gärna flera gånger i veckan, i tillbedjan. På Spotify eller kanske via många av de lovsångsvideos som finns på youtube.
  • Be för din kyrka och investera på de sätt du kan, för att kyrkan ska blomstra nu och framåt.
  • Skala bort sådant som du inte vill ha i ditt liv – gör det nu, inte efter Corona.

Och kom ihåg:

(Att) Han som verkar i oss med sin kraft … kan göra långt mer än vi någonsin kan be om eller tänka oss, (och) han ska bli ärad i församlingen genom Kristus Jesus, i alla generationer i all evighet, amen. Efesierbrevet 3:20-21

 

Välsignelse/

Jakob Rönnerfors
Lead Pastor CENTRO

EASTER REVISITED

Vi säger ibland att Jesus är allt vi behöver. Ganska ofta omedvetna om den otroliga innebörd och sanning som dessa orden döljer.

Påskens händelser porträtterar fullheten av denna sanning. Det exodus som judarnas folk fick uppleva från Egypten är ett faktiskt Guds ingripande i tiden som står som en profetisk pekare mot ett än större exodus för en hel mänsklighet. Det exodus som skulle komma med Jesus.

Lammets blod som skulle strykas på vårt hjärtas dörrpost, så att döden måste gå oss förbi. Guds folk är ett folk som ska leva om vi än dör.

Uttåg ur syndens slaveri och uttåg från död under främmande makt. Till ett liv i frihet; frihet att fira gudstjänst, att dela gemenskap, frihet att välja ett annat liv och det avgörande att vi börjar leva våra liv i riktning mot löfteslandet.

Det kanske inte blev så fantastiskt som du tänkt dig – alltid. Trots uttåget. Israels folk började tvivla i öknen. De förlorade blicken mot löfteslandet – deras riktning. De förlorade tacksamheten över det Gud gav dem, manna från himlen och friskt vatten från klippan. Han var dem nära – han ledde dem både om dagen och natten. De var fria att tillbe. Och att leva med riktning, syfte och mål.

Vi må leva i öknen. Men vi lever våra liv med en riktning. Nattvarden påminner oss om denna fullhet – “i nattvarden förkunnar vi Herrens död tills dess han kommer åter”. Vi får leva av brödet och av vinet – försoningen. Friheten och kallelsen till ett nytt liv. Med riktning. Gud ger oss manna (Ordet) och han ger oss av sitt levande vatten (Anden). Anden som är försmaken på det tillkommande rikets (löfteslandets) härlighet och fullkomlighet. Vi har gemenskapen – och tjänsten inför Guds ansikte.

Redan nu men ännu inte.

Vi är inte kvar i Egypten. Men ännu är inte allt i fullkomlighet. Men vi är på väg. Vi lever med riktning. Vi vet vart vi ska. Siktet inställt på löfteslandets. Och under tiden så har vi alla dessa välsignelser att leva av. Försoningen och frihet från synd, Anden, Ordet, Gemenskapen och tjänsten inför Gud. Mening med livet i den riktning våra liv fått. Och det eviga livets löfte genom Lammets blod.

Allt detta förkunnar påsken. Kristus är i sanning allt vi behöver. Hela det kristna livet porträtteras i exodus – hela det kristna livet är i Kristus fördolt och uppenbarat. Kolosserbrevet säger att “i Kristus är visheten alla skatter gömda.” (Kol 2:3)

Allt finns här. Allt finns i Kristus.

Påskens budskap är värt att återbesöka – att leva av.

Easter Revisited.

Jakob Rönnerfors
Pastor @ CENTRO

Undervisning från skärtorsdagen - påskens innebörd och verklighet

Stå inför Ordet

I CENTRO står vi upp när lyssnar till läsningen av predikans bibeltext. Varför?

Vi är övertygade om att det vi gör med vår kropp påverkar oss mer än vi kanske tror. Vi är inte överförtjusta i tanken att gudstjänstens liturgi är fylld av massa “kodade” ritualer med dold betydelse. Vi tror på gudstjänstens enkelhet att få komma samman som Guds folk för att tillbe, ta emot Guds Ord och gåvor och att låta Anden forma oss att följa Jesus i vår stad.

Men vi tror att det gör något med oss att ta emot bröd och vin varje vecka. Vi tror att det gör något med oss att tillsammans be med i texter ifrån Psaltaren. Vi tror att det gör något med oss att lyfta våra hjärtan och ibland också våra händer i tillbedjan inför Gud. På samma sätt tror vi att det gör något med oss att stå inför Guds Ord. Det är som att vi talar om för hela oss, vårt inre och vårt yttre, att orden vi hör är mer än alla andra ord vi hör under veckan. Vi ställer oss i respekt. Vi ställer oss också i förväntan. Förväntan att Ordet ska tala till oss. Forma oss. Ge oss liv.

Måste man stå upp? Nej. Men det är ändå något vi gillar, för vi tror att det påverkar oss, att låta Guds Ord få sticka ut bland alla andra ord.

Vår gudstjänst är “designad” med Guds Ord centralt. Vi ber Ordet tillsammans i början av vår gudstjänst, vi står upp inför Ordet och lyssnar till Ordets förkunnelse i mitten av vår gudstjänst och vi låter Ordet få landa i våra hjärtan och förvandla våra liv i tillbedjan och i förbönen och utsändandet i slutat av vår gudstjänst.

Kristi kyrka är ett Ordets och Andens folk …
… det vill vi förkroppsliga och omfamna på alla sätt vi kan.

Vad kan det få för betydelse i ditt liv? Hur formas ditt liv av Ordet? På vilket sätt sticker Guds Ord ut (bland alla andra ord) i ditt liv? På vilket sätt talar du om för “hela” dig att Guds Ord har högre prio och högre auktoritet än alla andra ord?

Det är frågor vi behöver (och vill) leva med – för vi tror att Guds Ord är liv för oss!

Kärlek/Jakob Rönnerfors

Mystery and care

Mystery and care: A reflection on “The Mothers of Jesus”

We often use the word ‘mystery’ to refer to a situation or thing which seems to have no explanation, a situation or thing whose true significance seems to be hidden from us. When it comes to our approach to the biblical narrative, mystery remains a useful word because it reminds us that meaning is multi-layered, and that we possess a limited perspective that constrains our understanding.

To speak of mystery is to acknowledge that we do not have it all figured out, that God does not conform to our neat mental categories. (Thank God!) But to deem something as ‘mystery’ should not be an excuse to shy away from the search for understanding. To the contrary, mystery is an invitation to appreciate the delicate and complex ways in which God makes Himself known to us. As I see it, mystery is not so much about deciphering an encrypted message with the help of some esoteric code accessible only to experienced theologians. Rather, it is more about awakening from our absentmindedness to the subtle yet profound reality of the presence of God. To me, therefore, abiding in the mystery of God’s presence is not so much an issue of knowing as it is an issue of caring.

In our sermon series “The Mothers of Jesus,” we saw how destitute women such as Rahab, Ruth and Bathsheba forged improbable relations, overcame loss and abuse, saw their own lives turn into instruments of redemption, and became part of Jesus’ lineage. Their lives illustrate how what we care about is often more important than what we know. Notions of care are central to these women’s stories. Rahab did not know the God of the Israelites; she did not receive a revelation like Moses or Abraham. Yet she cared for the lives of the two spies, which counted for her as righteousness. Ruth did not know who the God of Naomi was, and yet she pledged allegiance to Him because she wanted to take care of her widowed mother-in-law. Bathsheba was a victim of the worst kind of abuse, yet she took care of David’s offspring.

It is a beautiful mystery how the stories of these women mingle with God’s redemptive story. That our lives are absorbed into the life of God, that our stories become enmeshed into God’s story is a mystery that first and foremost demands we answer the question: do we care?

Blogg written by: Ulises Navarro Aguiar

Listen to our preaching series on The mothers of Jesus [in Swedish].

För den här världens skull

Vi går nu in i en ny termin. Vi är kyrka utan avbrott för semestrar och ledighet, men verksamheten följer ändå naturligt den rytm som årets terminer innebär. Det ger varje ny termin en möjlighet att sätta ett specifikt fokus tillsammans som kyrka. I CENTRO vill vi att allt vi gör ska föra oss framåt i vår vision att vara ”en jordnära gemenskap som vill följa Jesus i vår stad” och ut över världen. Gud blev i Jesus ”jordnära”. Jesus visar att vår Gud inte enbart är en transcendent Gud långt borta, utan också en immanent Gud. En Gud som tog sin boning mitt i världen. Inom religionsfilosofin så pratar man om deism, en slags hållning att Gud bara är passivt närvarande i världen. Många kristna lever tyvärr sitt liv som om det vore sant. Vi vågar inte tro på en aktiv Gud, en närvarande Gud, en Gud som griper in och gör en skillnad i våra liv och i vår värld.

Jesus i sin person är ett bevis på att Gud inte bara är närvarande utan aktivt närvarande för att utföra sin vilja i världen. I Jesu översteprästerliga förbön i Johannes kapitel 17 kan vi läsa om Jesu vision att hans aktiva närvaro ska förkroppsligas av församlingen, av oss som tror. I våra ord och handlingar så verkar Gud aktivt för att uppenbara sig och sin vilja. Inte så att han begränsas av oss, men han låter oss få vara med som en katalysator för hans närvaro, tilltal och ingripande.

Det är stort.
Det är ansvar.

Jesus förväntar sig att vi som kristna följer honom. Kristna som gör som dom själva vill, som själva bestämmer vad som är ”bra” i Bibeln och inte, som är kristen på sina villkor – det är en främmande tanke för Jesus.

Jesus kallar oss att följa honom.
I allt.
Över allt.

Vi får följa honom ut i vår stad. Till våra arbetsplatser och skolor. Till våra kontaktytor. Till våra hem. Till våra vänner. Till våra grannar och till dom vi ännu inte känner.

Där vill han uppenbara sig. Och han vill använda oss.

I CENTRO börjar vi höstterminen 2018 med temat ”För den här världens skull”.
Jesus kallar oss att följa honom ut i vår stad – för den här världens skull!

Jag ber om en välsignad höst, där vi ska se Guds godhet och kärlek förvandla, upprätta och befria.

I kärlek/ Jakob Rönnerfors

Naturligt Övernaturligt

Kan det övernaturliga vara naturligt?

Snarare än ja och nej så är svaret på den frågan; det övernaturliga bör vara naturligt. I ett sådant påstående döljer sig två perspektiv. Dels perspektivet av att det bör vara naturligt att vi som kristna är med om och förväntar oss det övernaturliga. När man läser Bibeln i sin helhet, både GT och NT så ser vi hur Guds folk naturligt är med om den övernaturliga dimensionen. Vi ser det också i den tidiga församlingens framväxt beskrivet i Apostlagärningarna. Det övernaturliga var naturligt förekommande och de troende levde med en förväntan att det övernaturliga var naturligt.

Det andra perspektivet är hur vi tar oss an det övernaturliga. Det övernaturliga mår som bäst när det får ske i en naturlig miljö. Vi behöver inte pressa oss eller konstla till det, utan Anden verkar i och genom oss som troende oftast på ett alldeles naturligt sätt. När Paulus beskriver Andens gåvor så särskiljer han inte gåvor som vi skulle bedöma som mer naturliga från de som vi lätt bedömer som mer övernaturliga. Gåvor att vara generös, leda eller att tjäna andra blandas med gåvor att befria från onda andar, profetera och bota sjuka. Andens gåvor är gudomlig energi in i våra naturliga förmågor, ord och handlingar. Inte så att det är våra naturliga förmågor som är Andens gåvor. Men Andens gåvor är gudomlig energi som verkar i oss och genom våra naturliga handlingar och ord. Naturligt och övernaturligt.

Paulus slopar helt epiteten övernaturligt/naturligt när han undervisar om Andens gåvor i Nya Testamentets brev. Därför att ur Paulus perspektiv så är det övernaturliga helt enkelt tänkt att vara helt naturligt för oss som troende.

Vi bjuds av Anden in i detta liv.

Alltför ofta tror jag dock att vi som troende har en teoretisk bekännelse av att vi tror på Andens gåvor och på det övernaturliga. Men att vi i praktiken lever vi som om vi var cessationister (tron att det övernaturliga upphört). Andens gåvor och liv kommer inte trilla ner i knät på dig. Som vi redan sagt, vi förväntas att detta är naturligt för oss. Det är hög tid att vi som kristna och som kyrkor börjar att leva ut detta liv. Det sker högst naturligt i en böneatmosfär. Enskilt men kanske än hellre i gemenskap. När vi ber för varandra så är Anden verksam. Då kommer vi också att allsomoftast få uppleva hur Anden påtagligt börjar verka och tala genom oss. Att energi från Gud flödar genom våra händer när vi lägger dom på någon och ber till helande och förnyelse. Att Andens maningar och tilltal kommer till dig i bönen – och successivt så får vi lära oss att allt mer lyssna in Guds tilltal och växa i förmåga att förmedla tilltal på ett vist sätt. Allt så att det blir till uppbyggelse.

Jag tror på en förnyad härlighet över församlingen – där vi naturligt får ta oss an det övernaturliga. Det är oss givet och vi behöver inte kämpa – bara bejaka, vara öppna och leva ut Andens liv.

Ny undervisning ute!
På vår senaste bibelbrunch fokuserade vi just att gå mer på djupet vad gäller Andens gåvor och Andens liv. Välkommen att ta del av undervisningen från vår bibelbrunch 12 maj 2018. Två pass sprängfyllda med bibelundervisning och verkliga vittnesbörd ligger ute på podden och på vår hemsida. Lyssnar du via vår hemsida så kan du också ladda ner en studieguide för att enklare kunna hänga med och studera vidare själv. Lyssna nu >>

 

Guds rika välsignelse

Jakob Rönnerfors
Lead Pastor CENTRO

 

 

 

Imagine visiting a town at night that appears to have no lights, no televisions—not even alarm clocks. And then imagine learning that the town’s power supply is virtually infinite, but that no one in the town had thought to turn any of their electrical appliances on. Wouldn’t that town seem like a silly place to you? Yet the Church is all too often like that town. God has given us the power of His Spirit to fulfill His mission in the world, yet few Christians have even begun to depend on His power.

– Craig Keener

Conditioner and the Gospel

The other morning I was shampooing my hair as I usually do, the event was as always mundane and well … dull as usual. Until I noticed the conditioner standing on the shelf. Why not try it I thought. Oh how different the hair became afterwards: so soft, so easy to comb. It was a new experience, another level of my hair-experience-life. How could I have lived a life without this product? How could I have missed out on such hair-enhancement?

Jesus conversation with the Pharisee Nicodemus and the Samaritan woman in the gospel of John are transcending the good teacher paradigm. Let me explain: Both the Pharisee and the woman thought that Jesus just offered a new “hair product,” they were not really seeking a life-changing, life-turning event. Jesus the teacher they could accept, but not Jesus the Savior. They were still in the teacher paradigm, Jesus was a good guy, a great teacher and a miracle worker –  they said “amen” to all that. But Jesus is not interested in taking them to the next level. He is not into easy fixes.

Jesus is relentless. He does not accept the (too narrow) teacher epithet. He gracefully and respectfully invades our life. There is no middle ground when meeting Jesus. Nicodemus becomes quiet, the Samaritan woman does the opposite. No matter the response, when encountering Jesus it is difficult to stay the same. The message of Christianity is therefore deeply formative in its nature: it addresses the core of the human soul – its lays bare life’s emptiness without a Savior. That’s why a general shapeup won’t do with Jesus (actually nothing that mankind, individually or collectively, can accomplish is sufficient to achieve righteousness). The savior paradigm can only be reached through the receiving of the new birth as Jesus tells Nicodemus: “…no one can enter the kingdom of God unless they are born of water and the Spirit” (John 3:5).

Christians are people that have been birthed again, from worldly thought constructs, into His kingdom by believing that Jesus is the Savior that gives us life from above through His Spirit. They are people that no longer view Jesus only as a good teacher and a role model but as an all sufficient, all loving, all providing Savior. If Jesus is just a good teacher, it’s like you settle for new “hair products,” (outside change) when you need something far more life-changing (inside transformation).

Settle for nothing less than Jesus. Jesus the Savior.

 

Written by Pierre Nordling

Möten med Jesus

Vi är i påsktiden. Vi har lämnat fastetiden bakom oss. Fastetiden som är en tid av förberedelse, att förbereda våra hjärtan på att ta emot påskens fantastiska budskap.

Ibland är saker svåra att ta in. Man kan resa till en fantastisk plats, och man tycker att man borde känna mer eller vara mer lycklig. Man har det så bra att det är svårt att ta in. Så kan det vara med påsken. Jesu självuppoffrande och självutgivande kärlek är så gränslöst fantastisk att det nästan är svårt att ta in. Fastetiden hjälper oss. Den gör kontrasten tydlig.

Nu är vi inne i 40 dagar av firande. Ända fram till pingst. (Självklart firar vi detta året om 🙂 ) Firande att Jesus har uppstått. Firande över att inte långfredagen fick sista ordet. Firande att påskdagen kom. Firande av att Jesus visade sig för kvinnorna, för lärjungarna osv. Och firande över att människor som du och jag än idag får möta den levande Jesus.

I evangelierna får människor möta den fysiskt uppståndne Jesus. Men än idag så får vi möta Jesus till vår inre människa. Möten som inte på något sätt skulle vara svagare eller “sämre” … utan Jesus möter oss på djupet. Möten som ger en så stark övertygelse om att Jesus är uppstånden, att han är verklig och att han är vår frälsare.

På söndag (8/4) inleder vi vår nya serie “Möten med Jesus”. Möten hämtade från Johannesevangeliet.

Och det fantastiska är att Jesus än idag möter människor, för första gången … men för oss som redan mött Honom så får vi möta honom gång på gång, i vårt vardagsliv, i vårt andaktsliv och inte minst tillsammans i gudstjänsten. För där vi samlas i hans namn, där är han mitt ibland oss!

Kärlek/

Jakob Rönnerfors
Lead Pastor CENTRO

Resurrection

And they found the stone rolled away from the tomb, but when they went in they did not find the body of the Lord Jesus. While they were perplexed about this, behold, two men stood by them in dazzling apparel. And as they were frightened and bowed their faces to the ground, the men said to them, “Why do you seek the living among the dead?”  (Luke 24:2-5 ESV)

 

Sometimes it is hard to imagine, for us moderns, what the news of the resurrection of Jesus meant to his followers on that first Easter. We are so far removed from the experiences of those first witnesses and have heard the story so many times that we often become desensitized to its original significance. This man, on whom the hopes of his followers were set as the liberating Messiah, had been abandoned by his friends and sentenced to death on a cross only a couple of days before. Jesus, a miracle worker who spoke with authority and challenged the religious and political establishment of his day, arousing both the most fervent devotion and bitter hatred, had ultimately been defeated by the powers that be. This left the crowds who followed him confused and disappointed, his enemies happily vindicated in their scorn towards him, and his closest friends and family sobbing in despair. Death seemed to have had the last word. Jesus had failed to shake up the status quo, and for those who had set their hopes on him, it meant going back to business as usual. The hope for change and transformation had died with Jesus on that cross. That’s why the women who prepared the spices and ointments for Jesus’ body were so perplexed and bewildered at the sight of the empty tomb, as was Peter when he ran to see for himself after hearing them.

Resurrection Sunday is a day of bewilderment and amazement, marvel and perplexity; all-too-human reactions to the strangeness and uniqueness of this event. I can only imagine the visceral joy and instinctive agitation experienced by those early witnesses, their adrenaline pumping as they grappled with the awe-striking news. Jesus is alive? Jesus is alive! Imagine the women walking (running?) back from the empty tomb to see the disciples with an indescribable lightness filling their whole being, their feet numbly trembling, their hearts racing, their intellects shaken. What had just happened? Imagine words failing them in their attempts to describe what they had just seen, their eyes filled with unspeakable hope and tears of joy running down their cheeks. He who was crucified is risen! Imagine the unquenchable bliss overcoming them despite of their witness being met with disbelief. These women couldn’t unsee what they had just seen. No one could take that away from them. Their world had been shattered down to pieces just a few days before, and from its ruins, a new world was being made before their eyes.

For Christians, the Resurrection is more than a historical event, it’s the recognition of a new arrangement of reality expressed in a new way of life. Death has no longer the last word. The hope of change and transformation becomes actualized. That is to say, Jesus brings new life, not only after we die, but presently in the here and now. As Peter Leithart puts it, “Jesus rises bodily from the dead and his new life among us is the diffused new life of the Spirit of the Risen One.” Thankfully, not only can we imagine the Resurrection, but we can fully participate in it.

 

Written by Ulises Navarro Aguiar